Jag
fick en del kommentarer till mitt inlägg 150925, om nattbemanningen i
demensboendena.
Åsikterna
kan, lite förenklat, delas upp så här:
Praktikerna, främst undersköterskor och sjuksköterskor, tycker
att det bör vara självklart att demenssjuka i särskilda boenden ska ha tillgång
till personal dygnet runt. Flera anser att det är en skandal att frågan
överhuvud behöver diskuteras.
Statens tjänare håller tyst. De kommenterar varken det
lämpliga med föreskrifter eller själva sakfrågan, nattbemanningen. Inte så
konstigt med tanke på att förhandlingar mellan regeringen och SKL är på gång.
Representanter för kommunerna, några kommunstyrelseordföranden
och socialchefer, ställer sig lojalt bakom SKL. Då nämner jag inte de socialchefer
som med illa dold skadeglädje konstaterar att forna mönsterkommunen Piteå kölhalats i
bemanningsfrågan och som samtidigt undrar vad SKL egentligen sysslar med i den här frågan. Nattbemanningen i demensboendena är en
självklarhet i våra kommuner, säger dessa förvaltningschefer mellan skål och vägg. Men sådant
skriver de inte om i sina mail. Officiellt är kommunvärlden alltså enig. ”Vi
vill inte ha någon statlig reglering”, heter det. Men de verksamhetsmässiga aspekterna
i just denna fråga tar kommunernas företrädare inte upp.
Jag
har förståelse för kommunernas aversion mot statlig detaljreglering. I ett
system där staten genom lagar står för ramarna och kommuner och landsting
ansvarar för verkstaden, finns alltid en risk för obalans mellan önskemål och
resurser. Flyktingmottagningen är ett utmärkt åskådningsexempel på detta
problem.
SKL har en skyldighet att då och då ställa staten mot väggen och kräva
besked om välfärdens åtaganden och finansiering. SKL:s negativa inställning
till föreskrifter som ska detaljreglera bemanningen i kommunala verksamheter är alltså begriplig.
Med
detta sagt måste jag dock framhålla att problemet med nattbemanningen har två
aspekter: den kommunalekonomiska och den etiska. Det gäller här att tänka på
två saker på en gång. Det gör inte de kommunrepresentanter som
jag varit i kontakt med. Och det gör inte heller SKL. Båda bryr sig mest om den ekonomiska aspekten.
För
den familj, vars demenssjuka anförvant ska flytta till demensboende, är alla
resurser uttömda, inklusive öppenvård och massiva anhöriginsatser. Den som,
uttröttad av nattvak, inte längre klarar av vården och omsorgen, har svårt att
tänka sig att det som då står till buds för den demenssjuka är ett ställe som
saknar personal på natten. Ofta är det tilliten till kvaliteten i kommunens vård
och omsorg som gör att en tveksam anhörig kan acceptera en flyttning.
Socialstyrelsen
konstaterade, vid gryningsräden 2009, att 60 % av de undersökta boendena var
obemannade hela, eller delar av, natten.
OK,
vi vet att SKL anser att denna siffra är våldsamt överdriven. Låt oss därför anta
att vi behöver minska den med hälften. Är det inte en första klassens
vårdskandal om 30 % av Sveriges demensboenden saknar personal nattetid? IVO
ansåg för övrigt att det 2014 fortfarande fanns brister i bemanningen av
kommunernas demensboenden.
Det
är inte acceptabelt att SKL sväljer dessa pinsamma omständigheter under
förevändning att man inte vill ha en statlig detaljstyrning. Om SKL inte vill
att staten ska lägga sin näsa i blöt måste organisationen själv vägleda
kommunerna i själva sakfrågan.
Vilket
stödbehov har svårt demenssjuka på ett särskilt boende nattetid? Vad är
nattpersonalens uppgifter i ett demensboende? Under vilka omständigheter kan
bemanningen begränsas?
SKL
har väglett kommuner och landsting i kvalitetsfrågor tidigare. Exempelvis
lyckades man häromåret få nästan alla Sveriges kommuner att börja använda
BPSD-registret. Med detta som verktyg har den svenska demensvården börjat
förbättra kvaliteten i omvårdnaden om demenssjuka personer som lider av
allvarliga psykiska och beteendemässiga symptom.
Vi
väntar nu på SKL:s råd till kommunerna om nattligt stöd i demensboenden. De
skulle vara till fördel för de demenssjuka medborgarna – och för kommunernas anseende i
vård- och omsorgsfrågor.
Foto:
Kunskapscentrum för demenssjukdomar, Region Skåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar